Faktabaserat

Utbildningsfaserna
Det traditionella sättet som dagens unghästar utbildas på baserar sig på det gamla militära hanteringen. Oftast delas unghästutbildningen i fyra olika faser;

- fas ett: 0-2,5 år uppväxt
- fas två: 2,5-3,5 år inridning
- fas tre: 3,5-4,5 år grundutbildning, kvalitetsbedömning
- fas fyra: 4,5 år- -> specialiserad träning enligt slutmål

Alla hästar skall behandlas som individer och vissa behöver mera tid på sig på olika faserna. Kallblod och ponnyer kan man generellt säga att utbildningen skjuts upp med ett år per fas. Jag kommer att fokusera mig på fas två.

" En häst ska inte vara som en rysk gymnast - som bäst i unga år och sedan dalar det... utan tvärtom "
Jana Oderwall

(Fredricsson & Andersson, 2006)


Förberedelser och säkerhet
Med daglig hantering, som sker på ett säkert sätt, kan man undvika stora problem vid sadeltämjning. I dagliga hanteringen ingår ryktning, visitering och att leda hästen. Om hästen är extra känslig på ett visst område skall man se till att klappa och rykta med en mjuk borste där, tills den accepterat berörningen.


Hästens och ryttarens utrustning

Ryttaren;
- Stadiga skor, gärna med stålhätta i hantering från marken. När ridningen sker kan ridstövlar användas.
- Handskar är ett måste. Vem vill ha brännsår på händerna? Handskarna hjälper dig också att få ett bra grepp om linan/tyglarna/grimskaftet.
- Säkerhetshjälm
- Kläderna skall vara skyddande och praktiska. Huvor och halsdukar kan fastna och leda till olyckor.
- Skyddsväst som är smidig att använda.

Hästen;
Sadel,träns och benskydd skall vara passande och hela. Med ren utrustning undviker du skav och slitage. Hästen skall ha ett vanligt två eller tredelat bett som är tjockt. Eventuellt kan tjocka gummibett rekommenderas för känsliga hästar.

Alla ryttare är inte passande unghästutbildare. Man måste vara lugn och ha ett bra tålamod. Självbehärskning är en god egenskap, ingen häst skall straffas i ilska. Modigheten står ofta på spel då unghästen kan bocka och stegra när den visar sitt missnöje.

(Fredricsson & Andersson,2006) (Ratsastus.net 2012)




Sadeltämjning
Normaltutvecklade halvblodet kan börja longeras och vänjas till sadel vid 2,5 års ålder på hösten. Det är viktigt att göra en plan och målsättningar.

När man sadlar för första gången är det rekommenderat att göra det i boxen. När medhjälparen håller i hästen smeker man över ryggen och lägger försiktigt sadeln på ryggen. Medhjälparen tar ner gjorden. Sätt gjorden fast men spänn inte för hårt. Här är det viktigt och vara beredd på att hästen gör ett språng.

Under några veckors tid kan man öva att sätta sadeln på tills hästen accepterar det. Sedan är det dags att sätta stigbyglarna fast på sadeln och öva longering med sadeln. Stigbyglarna får dingla på sidorna.

(Tiina Loisa 2012)




Uppsittning
När hästen är nöjd med sin tillvaro kan man förflytta sig till nästa stege - ryttaren. Man klappar på sadeln, hänger i stigbyglarna och sakta men säkert hoppar upp på ryggen. I början ligger man på mage medan hästen får beröm. Senare stiger man upp och sitta medan hästen ännu står stilla. Första gångerna räcker det med att stå stilla och gå ett par steg, bara så att hästen blir van med ryttaren.

Varje gång man tränar hästen skall man upprepa grunderna, longera med sadel, longera så att stigbyglarna hänger på sidorna och tillslut med ryttare.

Ryttarens position i sadeln är något lättare än med utbildade hästar. Stigbyglarna är hopplängd och tyglarna hålls korta. Man kan sitta även något framåtlutad, men med tyngden i stigbyglarna och sadeln.

(Fredricsson & Andersson 2006) (Tiina Loisa 2012)




Rida utan medhjälpare
När hästen är avslappnad i lina kan man koppla linan av och rida runt fyrkantspåret ett par varv i skritt och trav. Medhjälparen skall vara vaken och beredd att hjälpa till.
När hästen blivit longerad från förut är det lättare för ryttaren att lära hästen skänkel. Ryttaren använder båda skänklarna och samtidigt driver fram med rösten, med hjälp av smackningar.
När hästen är avslappnad i trav kan galoppen komma in, där ska man vara på sin akt för bocksprång.
Tillslut upprepas uppsittningen ett par gånger medan hästen kan tugga i sig godbitar.

Alla momenten upprepas några dagar till hästen har till fullo accepterat ryttaren. En häst som har fått kastat av ryttaren under inridning är svår att få till en skaplig ridhäst igen.

(Tiina Loisa 2012)




Vikthjälper, skänkel och tygeltag
Framåtdrivande hjälperna består av skänkel och smakningar till en början, eventuellt spö för att förstärka skänkeln. Det rekommenderas att använda lätt spöet istället för att gnugga hästen med skänklarna i sidorna redan som ung.

Svängande hjälper görs med vikt och ledande tygeltag. Vikthjälperna bör man vara extra mån om, för om man behåller känsligheten som unghästen har, kan man få en lättriden häst. Ledande tygeltag skall alltid förstärkas med vikthjälper.

Förhållningar görs från båda tyglarna medan ryttaren rätar upp sig och ger haltkommando. Det gäller att vara snabb eftergiften och berömma mycket. Ingen vill ha en häst med stum mun.

(Fredricsson & Andersson 2006)






Uteritt och hoppning
När hästen har vant sig med tygeltag och skänkel är det dags att gå ut i skogen. Det är viktigt att hästen blir stimulerad och lär sig att bjuda framåt naturligt.

Uteritterna lönar sig att börja med uppvärmning i manegen. När hästen är lite trött och nöjd med sin tillvaro är det tryggt att fara ut i naturen. Som draghjälp skall man ha en gammal och stabil häst som får unghästen att känna sig trygg med.

Hoppningen kan börjas sakta men säkert samtidigt som uteritterna. Det är viktigt att göra det så enkelt som möjligt till hästen. Först kan man lägga en bom, sedan hinderstödena till. När man sedan bygger minimala kryss lönar det sig att lägga stödbommar på sidan av hindret. För en unghäst räcker det med att lära sig att gå över små kavalettin tills sommarvilan börjar.

Som ryttare skall man vara bestämd och följsam, låt inte hästen slippa udan situationen och kom ihåg att berömma väl!

(Tiina Loisa 2012)




Jobbperioder och vila
När jobbperioden på hösten med inridning börjar tar det i regel åtta veckor. Hästen jobbas då 3-4 dagar i veckan ca 10-15 minuter per dag. När hästen kan gå rakt fram i alla gångarter är det dags för vintervila. Vintervilan är minst lika lång som höstens arbetsperiod.

Nästa arbetsperiod kallas vårens arbetsperiod. På våren ökar man ridningen till ca 20-30 minuter per dag. Träningen hålls varierande och terrängträning prioriteras. Finlands klimat tillåter inte alltid sköna uteritter, men träningen varieras då med longering/löshoppning/uppvisning för hand m.m.

Nästa vila är sommarbetet där treåringen får smälta in allt nytt den lärt sig. Det rekommenderas att sommarvilan är minimi tre månader!

(Fredricsson & Andersson 2006)